Historik

Järnvägsmannen Bengt E Unvér påbörjade den järnvägsmuseala verksamheten i Linköping genom att i förrådsrum och övernattningsrum anordna utställningar av sina samlingar. Dessa bestod av föremål, bilder, tidningsurklipp etc, som tillsammans återspeglade den östgötska järnvägsepoken från mitten av 1850-talet fram till 1960-talet. År 1960 skrev han till SJ-chefen i Norrköping och bad att få disponera två gamla personvagnar för en permanent utställning på bangården på Linköpings Norra station, vilket han också fick. Idén med ett järnvägsmuseum uppfattades som god och även fordon började samlas in. Efter många turer övertog Linköpings stad anläggningen och den 9 juni 1972 invigde landshövding Per Eckerberg en vagnhall i Ryd, där även fordonen kunde visas inomhus.


Museet finns sedan början av 90-talet inom Valla Fritidsområde, som är en del av Friluftsmuseet Gamla Linköping. Våren 1992 öppnades det nya museet, bangården anlades och småningom flyttades stationshuset också dit. Det kommer ursprungligen från Halleby, som ligger längs den nedlagda smalspåriga järnvägen mellan Norsholm och Västervik. Länge närdes drömmar om att ett riktigt tåg skulle få trafikera sträckan Valla - Gamla Linköping, men kommunen tyckte att det blev onödigt dyrt och skrinlade planerna.


Sidan senast uppdaterad: 2010-10-27

TILLBAKA